Idag var det 8 år sedan Ola frågade "Kan man säga att vi är lite tillsammans nu?" en iskall kväll på Folkungagatan. Jag svarade "Ja!"

Och jag som trodde att jag var väl förberedd och ute i god tid...ha!

Provade kläderna som jag planerat att ha imorgon...såg ut som en förrymd mentalpatient i det vita skynket, strumporna korvade sig och jag kände mig som ett Mumintroll på LSD och slet av mig sk*ten i vredesmod.

Klockan är snart 23.00 och jag befinner mig i upplösningstillstånd!

Stanna hemma? Frestande men jag kommer ångra mig något enormt.

Härda ut i den vita klänningen? Kommer inte på tal, det finns inget värre att ha "fel" kläder på sig!

Oprövade kort? Möjligen.... Ska ge mig i kast med att rota fram kreationer ur de dunklaste vrårna i mina garderober, prova, gnissla tänder, prova igen, slita ner spegeln från väggen, börja om....

Förhoppningsvis har jag en ny kandidat innan gryningen!

Den här helgen är jag välsignad med hela fyra dagars sammanhängande ledighet. När hände detta senast?

Fredagen har ägnats åt att damma, feja och i allmänhet återställa hemmet till dess ursprungliga glans. Hann även med att veckohandla, till min stora förtjusning. Att trängas med barnfamiljer på gränsen till nervsammanbrott är en motbjudande aktivitet, men jag har kommit på en lösning som gör det hela mer uthärdligt: man handlar med hörlurar med musik i. Mycket trivsamt!

Man slipper andra människor imbecilla dialoger, suckanden och dumma frågor. Man går i sin alldeles egna lilla värld och behöver inte bry sig om nån annan. Urskönt!

På söndag går Puppy of the Year av stapeln på Grand Hotel och undertecknad kommer att finnas på plats. Stränga order om att dölja tatueringarna har utfärdats. Jag lovar att göra allt jag kan för att inte väcka förargelse (hur roligt det än är...) bland digniteten som vi kommer att mingla med.

En (förhoppningsvis) klädsam outfit med 50-talsvibbar är sammanställd.

Hoppas att den ser (och känns) bra på söndag förmiddag!

Där fick man för att man pratade om barmark...

Vaknade och såg ett kritvitt vinterlandskap utanför fönstret, i samma ögonblick klev en nedsnöad Ola över tröskeln och såg ganska tärd ut - undra på det, han cyklar till och från jobbet i alla väder!

Inga bussar går i Roslagen idag, tur att jag är ledig...dock måste det veckohandlas bl.a, en uppgift jag ämnar försöka byta bort mot att jag tar hand om tvätten (betydligt trevligare samt inomhus!).

Konferensen förra helgen gick som på räls.

Norrtäljeklubben satt plötsligt med 6 röstberättigade ombud istället för 2 och hade därmed 10% av rösterna. Inte illa!

Det serverades den vanliga suspekta vänstermaten (dvs. linsgeggor och cous cous te.x) som för all del smakade ganska bra.

Eftersom nästan alla intressant punkter på dagordningen hade avhandlats under lördagen och tanken på att sova på ett golv i en stor sal med en massa folk inte var sådär fruktansvärt lockande, beslöt jag och Ola oss för att faktisk åka hem.

Sagt och gjort, vi packade våra prylar, sa hej och mors till kamraterna och tog tunnelbanan från Fruängen och sen bussen till Norrtälje.
Åh, så skönt att komma hem!

Klockan 4.30 väcktes jag av kvidande man som bönade och bad om en hink...

Ola hade blivit akut magsjuk! Vilken tur att vi åkte hem!!!

Kan man tänka sig någon värre åkomma att drabbas av i en sovsal....?

Sjukdomsförloppet var hastigt och på kvällen mådde han bra igen och gick to.m till jobbet (den dåren...).

Jag klarade mig från eländet, tack o lov..

Nu stundar en sväng i simhallen, borstning av skotte och sen veckans höjdpunkt; "På Spåret!"

Viggo: "Kan vi inte åka på någon utställning snart?!"

Åh, barmark - så som jag har längtat efter Dig!

Vilken njutning att inte stå med snö upp till knäna såfort man sticker näsan utanför dörren...

Min tid upptas för närvarande att nattarbete, diverse politiska sammankomster och förtvivlade försök att hålla Viggos vildvuxna päls i skick. Det sistnämda är det enda som inte går riktigt som det är tänkt...

En trimning skulle nog sitta bra, vi får kika på när det kan passa in.

Till helgen ska båda jag och Ola åka på Ung Vänsters distriksårskonferens, skojigt värre! Det var 10 år sedan jag på en senast, och för O är det debut.

Jag är dessutom vald till ombud, vilket borde vara ett allvarligt tecken på mina klubbkamraters dåliga omdöme!

Frågan är om man fortfarande klarar sig på 1 1/2 timmes sömn och en Snickers?

Misstänker att jag kommer vara den griniga old-timern som väser åt ungdomarna att dämpa sig samt på morgonen predika om vikten av en ordentlig frukost.

Hundarna kommer befinna sig på landet hos Mor och Far, till deras oerhörda glädje (dvs. hundarnas, inte M & F...). Katter att jaga, ängar att springa på, hemlagat käk att stjäla från andra hundar...toppen!

Fyndade för övrigt en potatispress på Röda Korset häromdagen för facila 5 kr.

Inget annat gör mig så lycklig!

Jag har haft en underbar helg!

Ledig, hemmet skinande rent och alla julprylar undanstoppade, Ola fejade badrummet (nästan med tandborste..), kylskåpet nypåfyllt och inga måsten alls.

Simmade 50 längder i badhuset, tog långa promenader med hundarna och läst böcker samt åt rasande god mat. DET, mina vänner, är livskvalitet!

Dessutom var jag supporterklubb till Mor och Marina som for norrut på kattutställning. Dessa två tappra och duktiga individer kom hem i en bil sprängfylld av rosetter och priser - egenuppfödde Mandy blev Best In Show båda dagarna! Mor lät väldigt tagen när jag pratade med henne på sprakig mobiltelefon.. undra på det....

Grattis!

Nu stundar en sväng till simhallen och sen Ola ljuvliga pannkakor till lunch.

Grrr, fick inte det intressanta jobb som jag visseligen inte ens sökt men blev kallad till intervju för ändå. Lång historia, ska inte tråka ut mina läsare med den.

Men iallafall. Hade ju varit trevligt att slippa pendla etc.

Dock, skam den som ger sig! I milt raseri över denna orättvisa skickade jag omedelbart in inte mindre än 5 nya ansökningar!

Nu så....

Det är alltid lite, lite knäckande då man får det där beskedet. "Tack men nej tack.." Jordens undergång, jag är värdelös, bla bla...Sen infaller sig en viss vrede.

Hur understår dom sig? Jag är ju bäst...!

Nåja, i slutänden är det deras förlust.

Ska eventuellt på baluns med Mor på Grand Hotel i februari. Puppy of the Year, med afternoon tea och glitter i kubik. Vad sjutton har man på sig? Då det är ett eftermiddagsarrangemang så kanske inte den värsta sortens guldlaméstass är vad som krävs, men något med extra piff bör det nog vara.

Jag har en månad på mig att hitta på något....

Off to work!

Har arbetat som en tok den senaste veckan, därav glest på bloggfronten.

Jag ska nu stärka mig med närande mannagrynspudding, simma och sen sova 10 timmar så är jag tillbaka på banan!