Senaste inläggen

Av Ingrid - 15 juli 2010 17:51

Ojoj, nu ligger jag efter med bloggandet! Men vem har ork/lust att blogga när solen skiner och man hellre ligger i vattnet alt. på balkongen?

Jag tar händelseförloppet i tur och ordning, börjar alltså med vårt IKEAbesök förra fredagen...


O hade efter moget övervägande bestämt sig för att nu fick det vara slut med tramsandet att ha två sängar intill varann; nu skulle vi banne mig ha en dubbelsäng! En sängram närmare bestämt, att lägga våra madrasser i. Vissa kriterier skulle uppfyllas, te.x huvudgavel men ingen fotgavel, helst mörk i färgen och ingen kant som skaver mot låren när man sitter på sängkanten.

Efter ett febrilt letande hittade han objektet som uppfyllde alla önskemål:


  


Priset var mycket facilt, to.m för O's smak...

Jag tittade kritiskt på den och antydde att den såg ut som nånting i en japansk film där en samuraj ska härda sig och därför ligger i en spännram på en rismatta med en träkloss som kudde....

Far lejdes som chaufför och bärare och vi for iväg i arla morgonen. Vi hade dessutom tänkt reklamera vår soffklädsel som haft den dåliga smaken att spricka längs med under dynorna. Eftersom jag dessutom vill ha total koll hade jag vid TVÅ tillfällen kontaktat IKEA's kundtjänst för att kolla av att reklamation var möjligt, båda med positivt svar.

Vi kånkade in åbäket till returavdelning och fick prata med en synneligen vek och undflyende kvinna som försvann iväg med vårt kvitto och klädseln i ungefär 20 minuter. Hon återkom sedan med en besiktningsman som högdraget meddelade oss att en reklamation absolut inte var möjligt i det här fallet då han ansåg att soffan utsats för "onaturligt slitage".


Eftersom jag sällan ger mig utan strid frågade jag vänligt vad onaturligt slitage innebar? Vi hade tvättat överdraget en gång, dropptorkat det. Inga hundar har gjort nån åverkan, vi har SUTTIT på den.

Han kunde inte säga vad som var onaturligt med vårt slitage....

Sen följde en halvtimmes lång fars där denna lågpannade och managmentdrillade halvapa ömsom lismande försökte ursäkta sig, ömsom mästra oss för att vi hade mage att vilja byta ut en undermålig produkt.


Det slutade med att vi med högburet huvud bar ut klädseln till bilden igen (utan att vända oss om, samt utan att ha slagit ihjäl idioten - bara det en bedrift i sig) och hade rådslag om hur vi skulle göra.

Livstids bojkott?

Mordbrand?


Vi beslutade oss för att "don't let them put you down" och travade in på varuhuset för att spana på vår säng. Efter lite letande hittade vi pjäsen som visade sig vara urfin, stadig, billig och snygg. Ola slog till direkt och drabbades sedan av inredningsdemonen.... Han gick sömngångaraktigt och sköt en varuvagn framför sig, plockade ner stora växter, vitlökspress, fingrade på silkiga överkast och bläddrade entusiastiskt bland tygprover. Han köpte även en flätad tvättkorg, vilket jag nästan fann rörande... 

Far och jag höll oss i bakgrunden för att inte bryta förtrollningen, haha!

Efter en välbehövlig lunch hittade vi utförsäljningen av deras hundsortiment (läderkoppel med halsband för 19:-) där jag köpte diverse smått o gott för en femtiolapp (bl.a ny vattenskål och koppel). Efter en tur ut på lagret, en evighetslång kassakö och ett omsorgsfullt surrande på taket belönade jag männen med varsin mjukglass och vi for hemåt!


Hemma utbröt febril aktivitet. O monterade loss benen på madrasserna, rev fram allting som förvarades under sängarna och satte igång att montera kolossen.

Det gick smärtfritt och gick betydligt snabbare än vi kunnat ana.

Jag, som är utrustad med hyfsat ögonmått, kunde redan i varuhuset se att de lådor på hjul som vi använt att förvara saker i under sängen, aldrig i helsike skulle passa in under den nya sängramen.

"Jodå", sa min man med optimismen lysande ur ögonen.

Ola provade sedan.

"Fan då..."

Jag log änglalikt och kuttrade "Så tråkigt, älskling"....


Ingen skada skedd dock! En bra anledning till att storstäda, slänga skräp, donera hårdrockstidningar till Felix och magasinera saker i källaren istället.

Lådorna donerades till Far & Mor.

Alla glada och nöjda!


Forsättning följer, "Besöket i Nynäs"....





Av Ingrid - 9 juli 2010 21:01

  


Har överlevt en hel dag på IKEA i Barkarby. Kom hem i triumf, har skruvat ihop vår första dubbelsäng som Ola stolt införskaffat.

Nu orkar vi ingenting mer, utan tar semester och far ner till vår kära familj i Nynäshamn!

Åter på måndag med utförlig beskrivning av vår upplevelse samt helgen för övrigt!


Ha en fortsatt härlig sommar!

Av Ingrid - 5 juli 2010 23:09

Vi vadar i svett, trots ivrigt duschande och alla fönster och balkongdörr öppna. Man är ofräsch, har nedsatt mental förmåga då hjärnan kokar, inga kläder är svala nog och man vill helst ha en isblåsa på huvudet.

Att sitta en timme på bussen till jobbet är vedervärdigt, karlar med bar överkropp som ogenerat gnider sin svettiga lekamen mot sina medpassagerare, luftkonditioneringen är ibland ur funktion och jag är ständigt på gränsen till nervsammanbrott.


Hundarna lever numera på balkongen under vårt lilla bord, på plastmattan är det tydligen svalare och jag har satt ut en stor vattenskål som jag ibland slänger isbitar i.

Ingen mat är man heller sugen på! Efter 20.00 är det lagom att äta middag, därförinnan är det typ yoghurt och frukt som gäller. Ingen mat känns lockande... Ola föreslog lasagne. Jag tittade på honom med en min som förmodligen speglade min häpnad.

Grillat fungerar kvällstid, men vem orkar släpa fram klotgrillen och kånka ner till gården i den här värmen?

Kallskuret och grönsaker med keso är min melodi för tillfället.

Vilken gnällspik jag är....jag älskar sommarklimat och allt vad det innebär, men nog måste det vara fler än jag som känner sig kladdig och urlakad?


  

Av Ingrid - 4 juli 2010 22:28

  


Har spenderat större delen av helgen nere vid Lommarbadet där jag och Ola simmat, plaskat och badat i åtskilliga timmar.

Vattnet är urskönt, minst 23 grader om inte mer. Vilket sanslöst privilegium att ha en sån fin strand 5 minuters cykeltur hemifrån..!


O har nu semester hela juli, medans jag arbetar vidare i ungefär 3 veckor till. Känns ok, trots det fina vädret. Lyckligtvis har jag ju ett arbete där man får njuta av sommarvärmen io.m promenader, bad och utflykter.

Ett besök i Nynäshamn är inplanerat om ett par veckor. Saknar stan ibland, framförallt Ola familj och deras mysiga hus, kustvägen, alla fina badklippor och fd. jobbarkompisar. Längtar efter att komma ner och hälsa på, hoppas vi kan hinna med att se oss om i stan!


Läste att Hultsfredsfestivalen går i graven. Känns ofattbart sorgligt!

Gud, så mycket kul jag haft där, har besökt festivalen 5 gånger.... Jag har dansat mina fötter skinnflådda, träffat nya och gamla vänner, sett massor av band, druckit kopiösa mängder öl, sovit på stranden, ätit vildsvinskebab, vimlat backstage, lyckats få tidningen Brukshunden att skicka dit mig som reporter ett år, sett utopier i mänsklig självförnedring, druckit ur en dunk med texten "Martins magiska eldvatten", åkt dressin in till samhället för att köpa pizza, önskar att jag skulle få dö (1997, det var 34 grader på campingen och alla satt apatiska på varin ölback och orkade ingenting innan 19.00), lånat ut toalettpapper (den rutinerade har alltid med sig en egen rulle) till nån som sen visade sig vara sångerskan i Saraha Hotnights, ringt mamma och talat om att jag levde (1999, då en tragisk dödsolycka skedde under konserten med Hole), badat 4 på morgonen i sjön Hulingen (av urin uppvärmd..), pussat en del pojkar.....listan kan göras oändlig.


Sista gången jag var där var 2004 då jag och Ola bilade ner för att se Morrissey. Det spöregnade och vi frös, men konserten var magisk och det känns som ett ganska fint minne av sista kvällen på Hultan.

Så jag niger djupt och tackar för de här åren, Hultsfred!

Av Ingrid - 1 juli 2010 16:48

Åh, jag blir galen!

På all svett som rinner längs kroppen vid minsta ansträngning (jag vet att man inte ska klaga över det varma vädret men...), på att Nordeas internetbank inte fungerat på 2 dagar (nu verkar den dock ha fått snurr igen), på att stan vimlar av turister som kör bil på gågator så att man tvingas kasta sig undan för att inte bli mosad av en borgare i Mercedes och på tusen andra mer eller mindre triviala saker.


Men...fro.m september är jag tillsvidareanställd på mitt jobb på minst 85% - alltid något att vara riktigt glad för! Och jag gick vidare till nästa intervjuomgång ang. samordnaretjänsten. Liiite flyt har jag iallafall, trots allt.


Av Ingrid - 29 juni 2010 14:05

  


Midsommar var en tämligen stillsam föreställning för år del. Åt ohyggliga mängder jordgubbar eftersom vi hade drivor med sådana, men ingen sill eller ägg ( någon hade missat att skaffa det....). Vilken tur att jordisar är bland det godaste som finns! Provade att ha flädersorbet till som Ola i ett anfall av experimentlusta skaffat..resultatet blev betyget "ganska ok, men grädde eller glass smäller högre".

Badade i Lommaren tillsammans med Viggo som älskar vatten, medans Uno som är mer skeptiskt inställd satt på stranden och tittade på, måttligt road.


Det går nån form av magsjuka på mitt jobb, jag är som vanligt oberörd av detta eftersom såna bacillusker inte biter på mig. (Däremot kan jag ibland bli oerhört dålig av te.x tonfisk eller annat som legat i öppen konservburk i kylskåpet. Men såna osmakligheter behöver vi knappast gå närmare in på...).

Varför drabbas alla assistansplatser av magsjuka? Finns inte ett ställe jag jobbat på som inte regelbundet blir lamslaget av dylik smitta.

Är det alla halvfulla och rätt äckliga matlådor som folk lämnar i kylskåpet?

Jag brukar roa mig med att tömma dessa när de är bortom all räddning och sen tala om för ägaren att jag gjort dom en stor tjänst genom att se till att de aldrig kommer äta innehållet i lådan de lämnade i kylen tre veckor tidigare...

De flesta blir tacksamma.

Övriga är gissningsvis för insöade för att förstå poängen.


Idag kom Skotte-Nytt med min lilla text om söta skotteprylar i London. Hoppas nån tycker att den var trevlig och läsvärd.


Nu ska jag till bibioteket och sen vidare ut till Solbacka med cykeln för att hämta en halv påse balkongjord jag fått av en kompis som tänkte slänga den.

O, fasa - slänga användbara prylar!

Captain Ingrid rycker ut!


(Om nån i Norrtälje vill ha jord så skrik till, jag kommer bara använda litegrann av påsen jag får hem).

Av Ingrid - 22 juni 2010 20:17

När jag kom hem efter att ha jobbat ett par timmar på förmiddagen kom min hurtige och idérike man med ett för honom lysande förslag: vi borde cykla till Finsta idag!

Då jag vägrade ge minsta sken av att jag hellre ville lägga mig på soffan och läsa klart den spännande deckaren jag hade ett par kapitel kvar av, nickade jag glatt och sa "självklart älskling"....

Så vi pumpade våra cyklar, packade några vattenflaskor och gav oss iväg på den idylliska grusvägen som löpte mellan kohagar och sädesfält. Strålande väder och gott humör!


Inte ens speciellt ont i benen fick vi, och Ola klappade dessutom en ko som stog vid hagens kant och mumsade. Framme i Finsta bjöd Ola på lunch och vi åt sen glass på kaféets uteplats. Hurra, så mysigt!

Sen kom problemen...

Vi hade planerat att ta bussen hem istället för att som förra året cykla tillbaka (vedervärdigt tråkigt att efter en maffig lunch sätta sig och trampa hela vägen tillbaka). Vid hållplatsen satt en skylt som tillkännagav att visst var passagerare välkomna att ta med sina cyklar MEN enbart 9-15 eller efter kl. 18!

Klockan var nu 16.10

Vi försökte utan framgång böna, muta och tjata oss till platser, men de hårdhjärtade och reglementsstyrda chaufförerna vägrade och bussarnas dörrar slog igen framför våra näsor med en hånfull suck.


Ola var nu i upplösningstillstånd och beslöt att vi skulle cykla några hållplatser framåt för att iallafall sysselsätta oss med något. Efter 200 meter ångrade vi oss!

Det kommer enorma långtradare -från båda håll...samtidigt! Jag har sällan varit så rädd som då...hu!

Så vi kastade oss av cyklarna och gick till nästa hållplats. Klockan hade nu passerat 17.00 med råge. Ola gick ut på ett fält och skrek, sen satt han apatiskt på asfalten och tuggade på ett grässtrå.

"Du Ola....här finns det ingen skylt om cyklar.. Tänk om de inte tar ombord cyklar här"?

"Lägg av, det vore ju sjukt!" svarade min man med eftertryck.

"Jag går INTE tillbaka på den här livsfarliga vägen!"


Gissa vad? Nästa buss som kom stannade och jag frågade försynt ifall vi fick ta med cyklarna.

"Inte från den här hållplatsen!" svarade chauffören.

Då trodde jag faktiskt att Ola skulle begå mord...


Bussföraren uppfattade nog det blänk av isvit galenskap som skymtade i O's ögon och sa ok, häng upp hojarna i bak...

Ola muttrade något om Kafkalika regler och jag passade mig noga för att inte komma med några vad-var-det-jag-sa-kommentarer.


Jag är mentalt förbrukad, det blir smörgåsar och nyponsoppa till middag.


  



Av Ingrid - 21 juni 2010 14:27

Ja jisses, här har det gått undan...

For upp i gryningen och försvann till jobbet. Slutade efter lunch och for hemåt i en rasande fart då jag hade planerat ett besök på det nyöppnade hundkafét i Norrtälje och skriva ett reportage om det till Hundsports nya bilaga Stockholmshundar som jag fått äran att skriva åt. Texten skulle dessutom vara inne idag hade jag fått veta igår..


Väl hemma upptäckte jag att Uno hade haft ont i magen....vilket märktes...överallt..

Torkade upp i milt vredesmod, nu stressad bortom allt förstånd. Tog med mig hundarna, reportageblock, penna samt kamera och rusade bort till kafét - som var stängt på måndagar!


Vad gör man? Faller ner på knä och skriker ut sig frustration? Sliter av sig håret?

Förvisso lockande alternativ, men inte speciellt konstruktiva.

Så jag lommade hem, fick av Mor hjälp med faktauppgifter (jag kunde bidra med egna intryck eftersom jag totalt skamlöst glott in genom fönstren på fiket och sonderat terrängen noga).

Sen skrevs det i rasande fart! Artikel klar, Mor korrekturläste och sen -svisch iväg!


För övrigt noterar jag att Ola och jag har olika syn på vad som är "ivägen".

Ola ställer te.x gärna tvättkorgen mitt i hallen viket gör mig vansinnig, medans jag inte alls förstår varför han får ett sammanbrott när mina strumpbyxor fastnar i hans mun när de hänger på tork i köksfönstret...jag menar, han behöver väl inte ha öppen mun när han sitter där?


  

"Åh, har du ställt stereon i köket? Så praktiskt, älskling!"



Nu ska jag iväg och träna och sen äta middag hemma hos en kompis som nyligen kläckt ur sig en knodd - spännande!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards