Innan jag skriver ikapp om allt jag pysslat med senaste veckan måste jag få berätta om ett underbart litet möte jag hade idag.

Efter jobbet susade jag in på ICA Kryddan för att haffa några liter mjölk och några ägg. I höjd med bröddisken såg jag en äldre man, kanske runt 70, som omsorgsfullt knöt ihop en påse full med frallor. Han hade en hallonröd kortärmad skjorta och lutade sig mot sin rullator.

Hans underarmar hade gamla sjömanstatueringar, utflutna med tjocka bläcklinjer och suddiga motiv. Jag märkte att han noterade mina egna tatueringar och när jag passerade honom kunde jag inte låta bli att le och fälla en kommentar om att hans tatueringar var tuffare än mina.

"Nej jag vet inte det ja...de här är från 50-talet, vettu".

"Men just därför!" svarade jag. "Dina har ju historia".

"Ja för sjutton! Kolla in den här" sa mannen entusiastiskt och kavlade raskt upp sin vänstra ärm. Där fanns en alldeles nygjord ros, med sårskorpa och allt!

"Under den här fanns en döskalle. Amsterdam 1957!

Sen kom vi till London - jävlar så varmt det var! Themsen - jag hoppade i!

Skitigt vatten - jag fick blodförgiftning! All färg försvann!"

Jag tittade andäktig på denna fantastiske man. Han log och forsatte:

"Sen gick jag med den där bläckplumpen tills i förra veckan då jag bestämde mig för att fixa till den, man vill ju vara lite tjusig... Så det blev en ros istället!"

Jag tittade imponerat på alla hans gamla tatueringar. På höger arm fanns en annan ros med ett hjärta och en vimpel med ett namn som tiden suddat ut.

Jag frågade vilket namn som stått där.

"Gunnar - det är det jag heter!" svarade han och skrattade. "Man vill ju vara på den säkra sidan...."

Jag hade kunnat stanna där på ICA hela eftermiddagen och lyssnat på Gunnars historier. Han var en lysande berättare och hade i förmodligen i sin ungdom (och säkerligen även nu) varit a ladies man; han hade blicken som sken av lätt okynne, ett genlemannamässigt uppträdande och jag fick en känsla av att hans liv varit ett äventyr.

Han tackade för en trevlig pratstund och önskade mig en trevlig kväll. Jag stog som förstenad och tittade efter denne underbare man. Han var som ur en film.

Ärligt talat, jag hade banne mig lust att fria på stört. Det är det enda jag ångrar att jag inte sa, haha!

Gunnar, kör mig på rullatorn till Amsterdam!

Om jag är en hundradel så värdig och cool som Gunnar när jag blir gammal är jag nöjd....

Jag lovar, det kommer en lååång och förhoppningsvis mer underhållande text inom kort! Ska bara....göra en miljon saker först. Men allt går jättebra, nya jobbet är en fullträff (jämfört med tidigare).
Och idag tänkte jag skriva, men så kom åskan...

Håll ut!

Jag är inte uppslukad av jordens yta, bara rysligt upptagen!

Nya jobbet går än så länge jättebra, trivs bra och lär mig fort. Det är långa pass och mycket information att ta in och tillgodogöra sig. Dessutom utbildningar att gå (Karolinska Sjukhuset borde ge mig nån slags VIP-status, så ofta som jag springer runt där!).

Hinner ingenting, hemmet är dammig och hundarna har snart glömt hur jag ser ut. Pappa är snäll och rastar dom vid behov, stort tack!

Mer om allt kul jag har gjort senaste tiden kommer snart, jag lovar!

Nu ska jag iväg....

Har en massa kuligheter att rapporter om ( roadtrip med Mor för att införskaffa hennes nya dator, besök i föräldrahemmet, nya jobbet etc. ).

MEN....idag har jag stängt butiken och befinner mig på mestadels på balkongen med fötterna på räcket tillsammans med en hög böcker och njuter av att lägenheten är storstädad, alla mår bra och vädret är strålande.

Återkommer imorgon!

Ps. Noterar att det nu är exakt 2 år sedan Viggo kom till oss, hurra!

Javisstja, jag har ju fått ett nytt jobb!

I Täby, på en (som det verkar) trevlig och välfungerande arbetsplats hos en brukare utan fysiska hinder (vilken känns skönt, rörelsehinder i stor skala gör allting väldigt mycket svårare).

Känns jättebra och jag ska börja gå intro redan på fredag.

I dag har jag:

- Blivit väckt av att Ola gav upp en vrål av att få en kall och blöt skottenäsa tryckt mot fotsulan.

- Varit en timme nere på stan

- Glömt bort att det är klämdag (ett namn som fick en helt ny innebörd idag) och därför chockats svårt av den oerhörda mängd människor som myllrade runt och blockerade alla mina transportvägar!

- Skyndat hem för att återhämta mig med en timmes promenad i skogen med hundarna (Viggo badade igen...)

- Blivit svårt chockad igen då Ola sa att han ville se reprisen av kvalitetsprogrammet "Håkans Bar"!

(Jag blev så matt att jag inte ens orkade laga mat, utan lämnade detta till kultur-ivraren Ola....)

- Mentalt satt upp en "STÄNGT"-skylt till omvärlden, återkommer på måndag.

Nu ska jag förkovra mig i Olas goda lasagne, läsa massor av böcker och inte göra något av värde för någon annan än mig själv.

Trevlig helg!

Medans disken torkar roar jag mig med att lista diverse värdelöst vetande om mig själv:

- Jag tror stenhårt på spöken, poltergeists, väsen och annat övernaturligt och oförklarligt. Ser de flesta programmen som behandlar sådana ämnen ("Det Okända", "Ghost Hunters" m.m) Naturligtvis ser jag alla såna program med stor skeptism, men det är ändå ganska spännande....

MEN jag tror på spöken. Och jag är övertygad om att bl.a mormor hälsar på ibland, det kan liksom svepa förbi en varm kryddig doft som är precis den som fanns i hennes hem...

- Jag har i princip fobi mot alla former av inälvsmat (blodpudding undantaget om fläsk serveras till samt rikligt med lingonsylt).

- Jag är tämligen vig och kan te.x sitta på golvet med benen rakt ut i V-form framför mig under hur lång tid som helst.

- Jag vet ibland vem det är som ringer trots att vi inte har nummerpresentatör. Speciellt mamma känner jag ofta på mig sekunderna innan ringsignalen hörs.

- Om jag inte skulle skaffa en skotte till, skulle det kanske bli en ceskyterrier eller en norwichterrier.

-  Jag är tämligen säker på att jag någon gång under mitt liv kommer under en period att bo utomlands.

- Jag äger en signerad handtryckt poster av regissören John Waters, den finns bara i 10 exemplar i världen och jag vann den genom att ha all rätt på 40 frågor om hans filmer och karriär.

Nu har disken visst torkat....  

Vilken underbar helg vi haft!

På lördagen raskades en hög tråkiga "måsten" som veckohandling och tvättstuga undan i en rasande fart - vi skulle ju på kalas!

Systersonen Felix som idag bli 14 år (GRATTIS!) skulle firas. Vi anlände och blev omedelbart istoppade en rad delikatesser, i både fast och flytande form...

Prestenter utdelades och vi bidrog till familjen Nilssons filmsamling med bl.a Kill Bill och True Romance (Ola hade noga valt ut dessa).

De mer väluppfostrade gästerna drog sig klädsamt hemåt vid 18-tiden, men värdparet föreslog generöst att vi minsann fick vara kvar - vi hade ju så himla trevligt!

Så så blev det - mer dryck, ost, musik, livliga diskussioner....  Kort sagt, vi hade så förbaskat kul!

Tack Marina, Boa och inte minst Felix för en jättefin lördagkväll!

Vi kom hem vid 22, rastade två glada hundar och hade efterfest ("Kolla, en halv flaska Negrita står ju bakom mjölken!").

Söndagen var, av förklarliga skäl, något stillsam.

Jag gjorde en heroist insats och lagade våfflor som intogs med blåbär och banan i sängen tillsammans med Ola och hundarna. Mys!

Sen tittade vi på gamla matinéfilmer och lagade köttfärssås med en hel vitlök och tabasco i...