Alla inlägg under juli 2009

Av Ingrid - 30 juli 2009 11:51

Vilken vecka!

 Jobb har varvats med besök i både söder och väst hos kära vänner, uppfödare och gurus. Så underbart trevligt!

Viggo är dessutom nu trimmad, badad och kammad - han ser ut som en blank lakritskaramell....

Varför? undrar läsarskaran. Vi ska på utställning, tämligen långt bort. Mor och jag förbereder oss likt inför en evakuering av en stad!

Packning, matsäck, dricka, utställningsattiraljer, kläder för att se presentabel ut och dessutom fungera i alla slags väder...


Ola har passat på att fly hemmet för en dag i Hufvudstaden, så jag kan storma omkring bäst jag vill. Det är mycket som behövs göras; tvättas, städas, bytas spån i marsvinsburen, laga matlådor, diska...

En uppmärksam läsare tänker kanske då " Men, varför göra allt detta om man ändå ska resa bort?".

Jo, jag inser logiken i det resonemanget men så fungerar inte jag.

Inför alla typer av utflykter, oavsett om jag ska vara borta en natt eller två veckor, så måste jag städa/tvätta och göra hemmet spotless.

Varför? Jo, det finns inget härligare än att komma hem och inse att det inte behövs göras ett enda dugg hemma.....!


Dessutom ska det hinnas med en runda på gymmet och en sväng i bastun (för att svettas ut stressen?).

Inspirerad av Mor har det också lagts av med allt vitt såsom vetemjöl, ris osv. Lusläser mina kokböcker från 40-50talet och inser hur sabbad den mesta maten vi äter numera är.

Har en bedårande 40-talsklänning i marinblått med vita prickar; den vill jag hemskt gärna kunna ha på mig...

Så, hälsa och aktiv fritid skall nu bliva min melodi!

(Visseligen är jag redan rysligt aktiv, men det kan alltid bli mer beslutsamt..)




Av Ingrid - 25 juli 2009 13:41

Förra torsdagen for jag, Ola, hundarna samt Far ut med Waxholmsbåt ut till ön Fejan. Det blev en underbart soligt och fin dag med picnic, bad i havet, solande på klippor och avslutningsvis en glass vid bryggan.

Här är lite bilder på vackra klippor, söta hundar och en tjusig karl.

Av Ingrid - 19 juli 2009 14:34

Det är söndag eftermiddag och jag börjar sakta återgå till att vara människa igen....tills nyligen var jag mest en amöba som knappt var talbar.

Orsaken heter utställning i Köping; en förvisso oerhört trevlig tillställning men inte destå mindre ansträngande.

Det hela inleddes redan på fredagskvällen, som jag spenderade på egen hand då Ola var inne i El Stockholmo och gick på bio och annat skoj. Jippie, nu kommer allt jag tänkt göra gå jättefort..... Det gjorde det inte.

Allt tog längre tid än någonsin... värmen, luftfuktigheten, festande grannar...Så runt 01.30 kom jag i säng, låg och vred mig, lyssnade efter O som kom hem en dryg timme senare, svettades, förbannade grannarna som tack och lov tystnade tillslut.

Fick sammanlagt ungeför 70 minuters sömn innan det var dags att kliva upp vid 05.30 och försöka samla sig, duscha, hitta icke-svettframkallande kläder (mission impossible) och stappla ut för att bli upplockad av Mor som var ett under av tjusighet vilket fick mig att känna mig sunkigare än någonsin!


Sov halva vägen till Köping, klev ur på parkeringen och kånkande bort tält, stolar och packning till ringen.

Mor bad mig smälla upp vårt tält... Under en halvtimme svettades, svor, morrade och stånkade jag. Inga pinnj-vlar passade, snörena likaså. Allt blev snett, Mor (som satt parkerad i en stol och försökte hålla sig undan) kunde inte låta bli att peta på en pinne, men en blick från mig fick henne att raskt dra tillbaka sin klåfingriga hand...

Det är himla lätt att vilja ha ett tält med på utställning när man har en slav som monterar det åt sig (!).


På något sätt lyckades jag tillslut få upp eländet, visseligen något snett men det gick att använda... Nytt smink på nyllet och en iskall dricka senare så var Ingrid som ny igen, samt trevlig.

Hur det gick för hundarna går att läsa på Mors blogg. Vi var mycket nöjda och firade med att köpa en ny säng till Viggo (han hade lyckats göra småflis av sig förra, men den här mjuka dynsängen verkar inte locka till gnagande än så länge...).

Träffade vänner och bekanta, njöt av den sköna dagen och for hem på eftermiddagen med siktet inställt på nästa utställning - och då ska Viggo med!

Tack för en fin dag, mamma - och förlåt för alla svordomar....

Av Ingrid - 14 juli 2009 13:57

Min mobiltelefon har dött.

Den första instinktiva reaktion var panik. "Hur sjutton ska jag klara mig nu då??!"... Men ändå kändes det ganska skönt på något sätt.

Jag har ju faktiskt både hemtelefon och mail. Nu är jag inte längre lika övertygad om att jag kommer kasta mig iväg för att få tag i en ny mobil. Finns så mycket roligare saker att lägga pengarna på.

Ganska befriande att inte känna sig beroende av telecomteknik hela tiden.

Tids nog så kommer säkert omgivningen kräva att jag köper en ny telefon.

Vad skönt det vore om alla vande sig vid att inte vara tillgängliga jämt (igen)?

Av Ingrid - 12 juli 2009 18:05

Nyss hemkommen från Mors valpkurs. Det var dags för spåröving i skogen och jag medföljde som krycka/sjuksköterska och bärare.

Strålande väder, fantastiskt duktiga valpar och trevliga människor gjorde att det utmynnade i en väldigt fin förmiddag!


Åh, har hittat en vintage prydnadskudde i sjömanstema från 1940-talet. Kolla! Är den inte alldeles bedårande? Och billig..

Skulle passa så bra i min röda soffa. Ska jag?

Av Ingrid - 10 juli 2009 18:59

Jag börjar tro att jag håller på att bli galen. Är det mig det är fel på eller är världen helt vansinnig?

Den här texten kommer att vara full av generaliserande och en del överdrifter, men som med allt annat måste man överdriva för att fånga andras uppmärksamhet..

(Personligen tycker jag egentligen inte alls att det är överdrivet, utan exakt så illa som jag beskriver det!).


Jag står helt enkelt inte längre ut med hur världen ser ut och fungerar. Det mesta som tillverkas (kläder, bilar, möbler - allt!) är fult, har usel hållbarhet och är inte ett dugg tilltalande på något sätt. Mat skulle jag kunna skriva en hel roman om. Producerat i Långtbortistan, hittransporterat på ett miljöfientligt sätt, har tappat alla vitaminer och näringsinnehåll lagom tills det packats upp i affären - och detta betalar vi pengar för.

Hel- och halvfabrikat som inte ens LIKNAR den mat som den påstås vara. Varför vill folk köpa sånt? Snart har vi en generation som inte har en aning om hur riktig ravioli smakar, för de har bara ätit burkvarianten från ÖB..

De kommer inte heller ha en aning om hur riktiga tomater smakar eftersom de bara ätit de övergrödda, stressuppdriva varianten från snabbköpet.


Folk klär sig också vansinnigt fult. Ta bara tonårsflickors mode: tighta, lågt skurna jeans som visar både mage och bak (inte smickrande på någon, oavsett figur), hemska toppar som antingen är skinntighta eller enorma tält. Var tog idén med att klä sig efter sina bästa förutsättningar? Nej, nu ska alla se likadana ut. Kvalitén på kläder är icke-existerande. Flickor läser modebloggar där självutnämnda stilexperter dikterar var som är "rätt" och tipsar om sanslöst dyra (och fula) kläder och tonårsflickorna rusar till H&M för att köpa de billiga kopiorna av de dyra märkena.

Läste en artikel någonstans där en 15-årig tjej fick frågan vad hon önskade sig allra mest. Svaret var en Louis Vuitton-väska (en sådan går i genomsnitt på 4- till 5000 kronor). Jag höll på att kräkas av förargelse.

Och detta var inte ens en Östermalmstjej utan en vanlig småstadsflicka som läste väldigt mycket Veckorevyn..

Vad f-n har folk för värderingar egentligen??


Komikern Tobias Persson skrev för ett halvår sen en lysande debattartikel om den sjuka konsumtionshyseri och ytlighet som slagit klorna i vårt land. Det finns att läsa här. Den slutar med följande mening:

"För 150 år sedan byggde ungdomar vår järnväg, våra hus, vårt samhälle –
i dag fotograferar de sin fika."

Och exakt så är det. Och det gör mig alldeles sjuk inombords.

Åter till mitt gnällande. Jag står bara inte ut längre. Något måste hända, förstår inte folk vilket ytligt och fördummande samhälle vi håller på att bygga upp?

Folk tycker, på fullaste allvar, att det är livsviktigt att ladda ner häftiga mobilsignaler istället för att läsa en bok. Man köper en massa skräp för att reklambladen från lågprismarknaderna säger åt oss att göra det. Mobiltelefoner styr vårt liv.

Tack och lov finns det en blomstrande och hastigt växande retrorörelse som ägnar sig åt gamla tiders matlagning, konsten att lappa hål, uppskatta visdomar och dåtidens värderingar i mångt och mycket.

Och tänka sig, det är unga människor. Som liksom jag tröttnat.

Hoppas vi blir fler. Då finns det hopp.


Av Ingrid - 6 juli 2009 18:42

Mor ringde imorse; hennes knä värkte och hade svullnat upp på ett synneligen dramatiskt sätt. Kunde jag vara en liten ängel och följa med henne till sjukhuset?

Som den goda och fina dotter jag försöker vara så var det ingen tvekan. Såklart jag följde med!

Blev hämtad av Mor och tog oss ner till Norra Vårdcentralen. Eftersom vi inte beställt någon tid blev vi hänvisade till en distriktssköterska som kastade en blick på mammas knä och tyckte att en doktor borde ta en titt. Inga tider fanns lediga under dagen, så vi råddes att ta oss ner till akuten. Sagt och gjort.


Mor hade vid det här laget hunnit bli lite skakis, förbannad, nervös och flamsig. Ingen bra kombo....

 I akutens väntrum var det fullt med folk. Mother did not approve...

Vi hasade fram till disken och talade om vad saken gällde. Mor fick en Alvedon av en snäll sköterska och vi satte oss ned och läste Damernas Värld. Diverse trasiga existenser, barnfamiljer och ensamma pensinärer strömmade in och ut i väntrummet.

Mamma tröttnade på tidningarna och började uppvisa tecken på någon slags bokstavsdiagnos. Oh nej, Mor har tråkigt..

"Mamma, vill du ha kaffe?" frågade jag ihopp om att distrahera Mor innan hon hann göra något olämpligt (te.x prata med någon).

Mor, som dessutom hunnit bli gnällig nu, svarade:

"Har dom weiner-melange?"

"Jag vet inte, går det bra med cappucino annars?"

"Jag vill ha weiner-melange......." följt av en suck och utskjutande haka.


Tack och lov så hade sjukhusets kaffeautomat allehanda varianter så jag kunde tillgodose El Tjatos krav.

Sen blev Mor inkallad för blodprovstagning, utskickad i väntrummet och sen inkallad igen.

Beordrades ta av sig byxor och skor samt lägga sig på en brits.

Mamma var nu totaldampig och pratade oavbrutet varje gång vi lämnades ensamma i undersökningsrummet. Det kändes som att vara på Hud & Kön tillsammans med Arne Anka.

M:"Undra om det finns något härinne som jag oungängligen måste ha..."

I:"Mamma, inte stjäla på sjukhus.."

M:"Jag stjäl inte, jag bara tittar....

........

M:"Vad är det där?"

I: "Jag vet inte....en mask av något slag".

M:" Vad har man den till?"

I:" Man lägger över munnen på pratsamma gamlingar....."


Jag förväntades dessutom fungera som Skalman och ha allt i min väska: pennor, hårsnoddar, papper att skriva ner pajrecept på (!) m.m

Tillslut hade doktorerna kommit underfund med att de skulle tömmas mammas knä på vätska. Mamma fick lokalbedövning och sen en kanyl modell sugrör instucket under knäskålen (uuurrrk) och en större mängd klägg sögs ut.

Mor var en brave soldier och tjöt nästan inget alls.

Sen till Apoteket för lite knarkuthämtning och så vidare till Anteps för en vältjänt middag!


Hemma väntade ett hem i behov av dammsugning, men det får faktiskt vänta till imorgon....


Av Ingrid - 2 juli 2009 10:25

Åh, den ljuva sommar....

Värmen, som visseligen är behaglig och välkommen, har gjort att vi nu antagit samma rutiner som vi hade under besöket i Las Vegas för två år sen. Dv.s allt som kräver någon form av ansträngning görs mycket tidigt eller mycket sent på dagen. Mellan 11 och 17 görs endast trevliga saker som kräver minimal fysisk insats, te.x maila kära vänner, läsa en god bok, bläddra i hundtidningar, måla och dricka iste med citron.


Staden håller man sig ifrån i största möjliga mån. Vimlar av turister och annat otäckt, dessutom är det om möjligt ännu varmare där nere.

Upptäckte dock till min fasa att magnetremsan till mitt bankomatkort lagt sig ner och dött. Grr! Detta innebär att jag måste stappla ner på stan, vänta i milslånga köer på banken för att kunna ta ut pengar. Detta vill jag helst slippa..

Beställde raskt ett nytt kort och räknade ut att den kortlösa tillvaron inte skulle hinna bli alltför lång.

Jag avskyr att vi blivit så beroende och bekväma med betalkort och mobiltelefoner.

Det får mig att vilja ta en högrep och storma...någonting.

Jag drömmer om ransoneringskuponger (folk är så slösaktiga!) och tider då man raskt sydde en klänning av en gammal sliten rock.


Nu ska jag göra ytterligare en tillbringare iste och sätta mig på balkongen bland alla blommor och läsa "The darling buds of May" (Majs ljuva knoppar) av H.E Bates; en stor familjefavorit som tål att läsas om varje år.

Hundarna kommer säkerligen ligga vid mina fötter och sola sig.

La Dolce Vita!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards