Firade en alldeles fantastiskt mysig midsommar hos Mor & Far! En fullständig orgie i färskpotatis, jordgubbar med glass, världshistoriens godaste heminlagda sill (tackar för det, fru Reis!) och allmän gemytlighet. Promenader, stillsamt umgänge med korsord och film; kan det bli bättre?

Mor hade dessutom gjort otroligt fint hemma och pyntat med dukar och blommor.

Tack för en fin helg!

Har insett att jag egentligen avskyr att bo i bostadsrättsföreningar, eller flerfamiljshus överhuvudtaget. Blä!

Kan ta min egen förening som exempel... För det första: en totalt inkompetent styrelse som inte kan ett dugg om föreningsteknik och som dessutom inte har koll på vad personer i styrelsen gör på egen hand, vilket leder till avtal med firmor utan upphandlingar, dyra projekt som tar en evighet att slutföra etc. Och vilka får betala det? Naturligtvis de boende med en härlig 5% avgiftshöjning! Inte så mycket egentligen, men det är själva grejen jag blir förbannad över - dom klantar sig, vi får betala.

 Dessutom finns det noll insyn i vad styrelsen sysslar med, dvs. inga styrelseprotokoll finns att kika i och informationen om vad ska komma att diskuteras är icke existerande. Folk ställs inför fullbordat faktum när beslut redan fattats utan chans att yttra sig osv.

Årsmötena är katastofer. Vet dom inte ens hur en omröstning går till?? Skrämmande.

Låt oss kliva ner en nivå. Hur beter sig folk, dvs. grannarna? Jodå, de allra flera är väl hyggliga. Men det finns riktiga rent ut sagt idioter som förpestar tillvaron. De flyttar runt andra personers saker i cykelrummet, rotar bland folks personliga saker (te.x post), är onaturligt nyfikna, gnälliga och saknar ofta någon som helst självinsikt.

Jag är så trött på såna människor! Grrr...

När jag besökte föräldrahemmet och gick promenader på landsbygden och såg alla dessa ljuvliga små stugor med trädgårdar och syrénbersåer kände jag mig nästan lite lurad. Det är ju så där jag ska bo!

Visst, snöskottning och elavbrott i all ära - men det tar jag så gärna i utbyte av att kunna släppa ut hundarna i trädgården och dricka mitt morgonte utan att höra grannen under skrika på sitt stackarns barn...

Så nu j-klar! Steg 1 är naturligtvis att ta körkort. Måste bara ta mig över den mentala spärren jag har som gör mig livrädd att sätta mig bakom ratten och försöka ha herraväldet över ett halvt ton stål. Det bör gå. Mina systrar lyckades ju?

Sen få tag i en billig men funktionell kärra. Det bör också gå.

Men bil och körkort blir möjligheterna oändliga....

Skulle ner på stan för ett par ärenden efter arbetet. Insåg alldeles för sent att den stora "Badjävlar"-tiden har börjat: stan kryllar av sommargäster.

Högljudda individer med dåligt tålamod (det är alltid som som blir arga på kassörskor och annan servicepersonal), episodvis förlaming i den arm som i vanliga fall används till att slänga skräp i papperskorgar/hålla upp dörrar/etc..listan kan göras oändlig. De breder ut sig i flock, kör bil på gågator,irrar runt i centrum, ser de året-runtboende som intressant kuriosa men ställer sig helt oförstående till att det väcker irritation att parkera BMW:n framför någons port.

Jag står inte ut med trängsel och gatumusikanter, så jag gjorde det jag skulle hastigt och flydde sen tillbaka till Sandkilens lugn. Plockade en stor bukett blommor nere vid sjön och satte i vas på vardagsrumsbordet.

Vårt hem är ett under av renhet nu sen min pedantiske pojkvän skurat och dammsugit alla golven. Han går mycket metodiskt tillväga, flyttar alla möbler och mattor - överkurs när det gäller min egen städning, men oj vad fint det blev!

Imorgon blir det midsommarfirande på landet hos mamma och pappa. Uno och Viggo följer självklart med!

De gamla romarna trodde stenhårt på badandets välgörande kraft, och så även jag. Styrde därför idag stegen mot badhuset!

Frågade systersonen Felix om denne var pigg på att följa med; självklart! Sommarlovet har just börjat och alla kompisar är på läger/fotbollsskola/utlandsresa...

Vi simmade, badade och var i vattnet i närmare två timmar. Sen begav vi oss hem till oss där Ola väntade med middag och videofilm.

Mys!

Som Mor redan rapporterat har jag drabbats av någon osedvanligt elak illness som däckat mig hela helgen. Har långsamt börjat vakna till liv...sträckte ut mina värkande leder, tog en lång och varm dusch samt en liten promenad med hundarna. Tvål och frisk luft gör tydligen underverk, för nu mår jag betydligt bättre.

Viggo och Uno har legat i sängen intill mig hela dagarna då jag varit sjuk. Är det inte rörande?!

Ensam hemma, O jobbar långpass och förväntas inte stappla över tröskeln förrän tidigast 22.30

Grannarna under oss bråkar högljutt (jag hör ordväxlingens varenda stavelse, i ett hus där avbsolut inget annat hörs!) och smäller i ytterdörren oavbrutet. Turas de om att demonstrativt gå ut/in?

Idioter, kan dom inte hålla klaffen istället? Hata varann på Facebook istället...vilket tydligen är det senaste sättet att föra konfliker på?

Vad skönt att man står utanför hela den där tsfären av påtvingat teknikstress...jag har mina två bloggar och e-postadress. Räcker långt..

Jaha, kanske dags att vänja magen vid lite mat igen. Blä, känner inte alls för att äta något. Det får väl bli något lättuggat som knappt märks. Gröt?

I området där vi bor, lever och trivs finns en hundhatare.

Det måste vara så det förhåller sig, hur skulle annars denna person orka hålla på? Det började för ett halvår sen med att individen ifråga, som självklart aldrig gett sig tillkänna för övriga boende, började ringa till styrelsen på måndagar då deras expedition är öppen. Personen hade allehanda synpunkter, bl.a på att det var "fullt med hundbajs på innergården".

Jaha, styrelsen skrev en notis i månadsbladet och påminde om att rastning av hundar på gården inte är tillåtet (något varje vettig människa redan vet eller kan räkna ut på egen hand).

Vi tog inte åt oss eftersom vi pedantiskt plockar upp efter våra hundar oavsett var de sätter sig och aldrig rastar på gården.

Men det räckte tydligen inte. Sen dess har denna person ringt styrelsen i princip varje vecka och klagat på olika hundrelaterade och i de flesta fall inbillade problem! Det är enligt denne "drivor av hundbajs ÖVERALLT" (inget hade sett till något bajs ens första gången denne ringde..), det är hundhår i träd och buskar, man ska inte få tvätta hundfiltar i tvättstugan..listan kan göras lång.

Styrelsen känner sig förmodligen tvingad att vidarebefodra synpunkterna och därför skrivs det om detta i varje månadsblad.

Tröttsam läsning.

Jag vägrar ta åt mig eftersom jag är väl medveten om att som hundägare måste man vara 10 gånger så skötsam som den genomsnittlige boende eftersom man annars utmärker sig och krattar manegen för den som vill ha något att reta sig på.

Så vad driver en sån här människa? Uppenbarligen har den problem av något slag, vilket naturligtvis är tråkigt. Men varför är just hundar måltavlan för dennes projektering?

Tänk om jag skulle ta och börja ett liknande korståg mot rivstartande mopeder (något jag tycker är ännu värre!) eller dom som envisas med att ha blomlådorna på utsidan av balkongen så man riskerar att få en i huvudet dom dagar det blåser kraftigt?

Vilket jäkla liv det skulle bli!

Men hundägare ska hållas efter, granskas och sättas dit..

I like the average dog far better than the average human....

Splendid helg!

Ola jobbade i lördags så jag spenderade dagen med långpromenad med hundarna och laga indisk kyckling med sallad. Hade tänkt göra lite ärenden på stan, men det visade sig vara tvärstängt överallt eftersom jag missat att det var helgdag. Nåväl, jag fick iallafall bevittna Nationaldagskortegen med vidhängade hattparad..

Och eftersom jag är medveten om att det är åtskilliga människor som dött för att vi ska kunna åtnjuta demokrations frukter (som i vissa fall hunnit ruttna nu..) så gick jag naturligtvis och röstade på söndagen, även om jag uppskattade promenaden mer än chansen att få påverka vilken av tomtarna som ska skicka ner till Bryssel.

Åh, jag är ivirig att söka ett annat jobb. Naturligtvis är jag tacksam att jag har ett jobb, men jag känner att det nog börjar bli dags för nya utmaningar som ligger lite närmare mina intressen.

Drömmen vore ju att få jobba med något hundrelaterat, även administrativt. Om man tänker efter så är jag ju som klippt och skuren för SKK's kansli: levt med hund bokstavligen hela livet, brinnande hundintresse, stor datorkunskap, världens trevligaste telefonröst och oerhört bra på att hålla ordning och sortera in saker.

Vad väntar dom på?

Det är väl knappast en hemlighet att maj månad varit minst sagt stressig. Jobb, sociala åtaganden, ett hem som behöver regelbunden uppsnyggning..

Vill börja med att tacka Stora-Syster med familj för uppvaktandet i anslutning till min födelsedag! Mysigt firande av mig och Felix som blev 13 år (denne utrustades med ett rejält fundament av punkskivor av sin moster - något ska ju grabben lära sig..). Tack!

Fick ju som bekant en cykel av familjen i present, en Electra Black Betty.

Tack alla ni som bidragit till den!

 Hojen beställdes från en firma i Dalarna som i sin tur beställde den från USA - med följd att den satt fast i Amsterdam i tre veckor. Bör jag kontrollera att ramen inte inte innehåller något "extra"?

Men så i måndags dök den äntligen upp! Mor och jag susade till busstationen där den skulle levereras med Bussgods. Lilla valpen Odetta följde med och uppförde sig exemplariskt.

I ösregn och efter en smula förvirring så la vi vantarna på ett enormt paket som kördes hem till Sandkilen.

Ivrigt bar jag ner kolossen i källaren och plockade fram....miljoner delar. Den var naturligtvis inte monterad! Fasa!

Ägnade resten av kvällen åt att svärande sortera skruvar, muttrar, mystiska metallpinnar och att montera på däck, styre m.m

Insåg raskt att jag nog skulle behöva ta hjälp av ett proffs.

Min kära pojkvän såg sin chans att få spänna musklerna och sa självsäkert att han kunde montera dit växel och handbroms.

"Go ahead" sa jag och tog tre steg bakåt för att kunna bevittna nalkande katastrof.

O gav upp efter en kvart....

Så idag tågade jag iväg med hojen till familjens husmekaniker Sivan, en underbar liten farbror som har en cykelverkstad mitt i stan. Jag var rädd att Sivan skulle rygga tillbaka och vägra befatta sig med mitt svart-rosa vidunder, men han bara skrockade och rullade in Betty i verkstaden och bad mig återkomma på måndag.

Jag håller tummarna att Betty är ready for the road då!