Genomgick ett litet trauma igår.

Kom hem från der Arbeit, mannen i huset (den tvåbente dvs.) satt böjd över någon bok av kolossalformat med typ titeln "Medeltiden i genusperspektiv" eller något liknande.

"Har det kommit någon post?" frågade jag medans jag inspekterade kylskåpets innehåll på jakt efter något att laga middag av.

"Nej" svarade O. "Bara någon reklamtidning från ICA. Buffé eller nåt sånt, men jag slängde den i pappersinsamlingen".

En gnista av misstanke tändes nu inuti mig.

Världen stannade upp. Med avsmalnande ögon och uppfodrande min tittade jag på min käre sambo:

"Vad sa du att du gjorde, sa du?"

"Slängde den....."

O var fortfarande aningslös inför vad som orsakade min gryende vrede.

Som en torped kastade jag mig ner under diskbänken, fiskade upp tidningen ifråga och rev av omslaget. Jodå, där var den.....

Rabattkupongen!!

Inte heller var den på de sedvanliga 25 riksdalerna, utan på 50 spänn!

50 KRONOR slängda i pappersinsamlingen!!!

Jag gjorde en Tyko Johnsson och vrålade:

"Fattar du vad du har gjort! Du kan åka in på anstalt för det här!!"

Med min rabattkupon tryckt mot bröstet la jag mig i soffan för att vila efter denna fruktansvärda upplevelse. Jag blev alldeles matt av anspänningen.

Är det någon som förstår mig?

Chockade mig själv imorse med att både styrketräna OCH gå en långpromenad. Det fick jag naturligtvis sota för eftersom jag halkade och sträckte vänstra låret i en improviserad pastisch av Svansjön..

Ola är borta 12 timmar varje dag och går på föreläsningar, knyter nya bekantskaper och förkovrar sig i Kunskapens Högborg.

Då kan jag passa på att göra sånt han inte orkar/avskyr/inte förstår poängen med, te.x tvätta överdraget till soffan - ingrott med ett års hunddreggel och brödsmulor.

Har noterat att Viggo alltid kommer och sätter sig vid mina fötter när jag pratar med mamma i telefon. Ingen annan, bara då.

Min teori är att han hör på min röst att jag pratar med just henne och att han tänker "då lär dom prata om mig, bäst jag går dit och visar vad trevlig jag är!".

En tanke har börjat gro i mitt dunkla sinne. Plockade ju ur alla mina piercings för ett par år sedan i ett anfall av vuxenhet. Saknar dom i och för sig inte speciellt mycket, men har också insett att vuxenhet inte sitter i så triviala saker som kroppslig utsmyckning.

Dock misstänker jag att en viss till mig närstående äldre familjemedlem (läs: Mor) är stark motståndare till allt sådant.

Vilket i sig är motsägelsefullt eftersom hon var den som följde med mig till East Steet Tattoo & Piercing, skrev under att det var ok (jag var minderårig!) samt betalade (!!) min första näsring.

Men en liten pärla....det kommer ju bara att accentuera min söthet...

Har en sån där alldeles underbar morgon som ibland bara kommer till en utan att man anstränger sig det minsta.

O har susat iväg till sin första föreläsning. Jag sitter i pyjamas och äter fil med skivad apelsin och kanel i, dricker kardemummate och tittar på söta selyhamterriervalpar på Helenes blogg.

Det spelar ingen roll att grannen spelar (dålig) musik alldeles för högt eller att jag egentligen borde göra ditten och datten.

För nu sitter jag här och bara finns.

Och det är så skönt!

Bet på naglarna under gårdagen - skulle O komma hemrusande med fradga runt munnen och gallskrika? Eller släpa sig över tröskeln som en töande snögubbe? Studier vid universitetet är ju ingen picnic.

Telefonen ringde vid 13.... Bävande lyfte jag luren. Ola var på strålande humör! Han hade registrerat sig, köpt böcker för 1400:- och upptäckt till sin stora glädje att man kunde sälja böckerna sedan för 80% av värdet på campusets andrahandsbutik (gud, han börjar bli som jag...).

Hitills har allt flutit på strålande och Ola är universitetets Kung Midas.

Well done, laddie!

Ola har just kilat iväg till sin första dag på Stockholms Universitet. Hurra!

Undertecknad ser oanade möjligheter av rent egoistiska slag... te.x att kunna sjunga högt och illa i duschen, kamma hundarna på matbordet, dammsuga okristligt tidigt, äta frukost i bara underkläder (eller mindre)...

Skitarnas mångfald! Grrr!

Alla taklampor i lägenheten av slutat fungera. Vi har gjort allt; bytt säkringar, bytt lampor, slagit av/på jordfelsbrytaren.... Nu ska det komma hit någon tomte och kolla på systemet..  Har absolut ingen lust att lägga pengar på något så trist som elledningar.

Uppdatering:

Någon....dvs. min man....hade inte dragit åt säkringen ordentligt.

Ridå!

Min karriär som tönt är officiellt inledd: jag har köpt en badmössa.

Japp, en vit gummiartad sak som får mig att se ut som ett....ja,  albinoollon. Jag försvarar mitt handlade med att det är sibirisk köld ute!

Mina stackars öron pallar inte den minsta lilla fukt i håret, oavsett hur hårt jag bearbetat det med fönen innan jag går ut från simhallen (vilken jag besöker 2 gånger varje vecka).

Nåväl, all eventuell lyteskomik bjuder jag mer än gärna på.

Apropå motion..Har till min stora belåtenhet hört att Mor har promenerat varenda dag den här veckan. Bravo!

Lille Viggo fortsätter sätta kvarterets hjärtan i brand. Han fick nyss en leverpastejssmörgås att dela med sin kompis Uno av grannen!

Min pojkvän Olas mormor Elsa gick bort tidigt imorse.

Hon är djupt saknad och jag är glad över att ha fått lära känna henne. Vi bodde mittemot varann i Nynäshamn och vi blev ofta bjudna på fika hos henne och vi hjälpte henne med att handla ibland.

Hon tyckte enormt mycket om Uno och att titta på våra balkongblommor på sommaren från sitt köksfönster. Hon älskade katter och kanelbullar.

Sov gott, lilla Elsa. Tack för alla underbara vintage kokböcker jag fått av dig genom åren!