OH....MY.....

Igår kväll kom STORMEN! Rutorna skallrade, det tjöt och ven men framför allt snöade det kopiösa mängder!

Kunde inte somna inatt, funderade på att ringa pappa och befalla honom att inte sätta sig i bilen på morgonen.. Vovvarna kom och låg mellan oss i sängen, riktigt mysigt hade vi.

Vaknade av att Uno pep vid 04.20 - hans kissblåsa hade visst också blivit en smula nervös.. Så jag fick vingla upp, kränga på mig kläder, ta med hundarna (Viggo tyckte att allting var otroligt spännande) och möttes av en vägg av snö!!! Fick inte upp porten, det var helt omöjligt. Uno tittade förtvivlat på mig. Vad gör man?

Tog mig ner i källaren och lyckades få upp bakdörren nere vid tvättstugan. En liten bit från dörren fanns en snövall som räckte mig till midjan. Uno pulsade över den medans den något mer kortbente Viggo fick lyftas.

Det blåste så kraftigt att jag var rädd att hundarnas koppel skulle gå av!

Gick/hasade runt huset och rastade, tog oss sen in igen med mycket möda genom porten.

Nu på morgonen har blåsten avtagit och vi gick en promenad hela familjen och studerade snölandskapet - det känns som hur vintrarna var när vi var små!

Vilken tur att kylskåpet är fullt... dock måste jag ge mig ut och handla marsvinsmat snart. Och alla bussar är inställda till/från Norrtälje!

Lyckligtvis kan jag åka med en granne som jobbar på samma ställe som jag.

Obehagligt nog har jag ärvt en smula av mammas fallenhet för att bli uppiggad av katastrofer. Jag bläddrar i mina kristidsböcker och funderar på allt gott man kan laga av mögligt bröd och potatisskal om det skulle behövas..

Jag längtar till julen!

Snön och den kalla temperaturen har gjort att jag hyser stark längtan efter kardemumma, tomtar och tända ljus.

I år ska vi dock rationalisera julen (enligt Ola:"Vi kan ju hänga upp nån garntomte men inget mer!") och fly fältet ner till Nynäshamn för att fira med hans familj. Med andra ord, ta hundarna, fara ner, parkera sig i soffan och sen bli istoppad svärmors urgoda mat hela dagen. Det känns fint att Ola och jag ska fira tillsammans för första gången.

Julklapparna är också spolade - bara hundarna får paket i år, haha!

Viggo har för första gången i sitt lilla 8-månaders liv upplevt snö!

Han blev alldeles tokig, rullade runt och bökade med nosen i snön. Uno tittade roat på och sen jagade hundarna varann runt kvarteret.

Nu ska jag laga kalops! Treflig helg!

Drog mig till minnes att vi minsann var på fest i somras då Michel fyllde år. Beskrev då den nu ökända ölgrisen (som är exakt vad det låter som - en gris byggd av 4 plattor folköl) och Viggo som då var 3,5 månader gamal.

Här kommer bildbeviset!

Fotograf: Mia Billberg

Vilken underbar helg vi har haft!

(Så underbar att det tagit mig närmare tre dagar att återhämta mig...)

Fredagen, Olas födelsedag, inleddes med frukost på sängen och paketöverräckande. O fick en coffeetable bok om franska nya vågen av mig. Viggo och Uno hoppade bland omslagspappret!

På eftermiddagen pyntades det, ställdes fram diverse dryckjom, ostar, salami, choklad etc och gästerna myllrade in, medförande oändliga mängder blommor, presenter och vinflaskor. Ola blev nog lite rörd över all uppmärksamhet och höll ett litet tal..

Tack alla ni för att ni kom, ni gjorde Olas födelsedagdag alldeles strålande!

Tyvärr (eller lyckligtvis?) finns det inga bilder eftersom ingen i den allmänna upphetsningen kom ihåg att ta med någon kamera. Men det kanske vi ska vara tacksamma för....

På lördagen masade vi oss upp, konstaterade att fredagen varit mer än lyckad och susade sen ner till Nynäshamn för fortsatt firande!

Britt & Sammy väntade med skinkpaj, tårta och fika samt presenter av alla slag. Sen långpromenad med vovvarna (Viggo börjar känna sig otroligt hemmastadd hos dom, vem hade väntat sig något annat?). Sedan följde diabildsvisning av Olas första två år i livet (gapskratt åt tidsdokumenten i form av virkade bruna overaller och motbjudande inredning!).

Till middag serverades svärmors berömda fläskfilè, potatisgratäng och rödvinssås följt av äppelkaka med vaniljvisp. Men tro för all del inte at det var slut med godsakerna nu.... Det dukades fram diverse snask, drinkar och annat gottis som förtärdes medan Ola och jag spöade resten av familjen i Trivial Pursuit.

Vi hade så otroligt roligt och Viggo somnade utmattad i svärfars knä..*sött*

Tack alla för allt!!

Terrible day!

Upp i ottan och jobba, sen hemåt bara för att omedelbart kasta sig på cykeln för att i tur och ordning bege sig till ÖB, Coop och Järnia.

På ÖB rycker jag åt mig deo, ett svart sängöverkast och diverse småkrafs.

In på Coop för att byta reflexvästen jag köpt till O (den visade sig vara i storlek 90-110 centilong...). Endast XL kvar! Får duga.

Sen Järnia för att skaffa något så glamouröst som en ny toalettsits (fråga inte vad som hänt med den gamla, den gick ett dystert öde till mötes men jag var inte inblandad vill jag poängtera).

Alla sitsar är urfula och andas Östtyskland. Tar den minst motbjudande och plockar dessutom åt mig ett duschdraperi eftersom det vi har sen tidigare även den har gått hädan.

Hem. Sitsen passar inte ett j-vla dugg!!

Tillbaka till Järna och byter skiten. Hem i ursinne.

Monterar sitsen sammanbitet. Passar hyfsat.

Hänger upp draperiet, ser ok ut.

Breder ut sängöverkastet, är sjukt nöjd med resultatet (tills O kom hem och påpekade att det svarta minsann inte är riktigt svart, mer mörkgrått. Jag ska ta itu med honom senare ikväll.....).

Än är Ingrids arbetsuppgifter inte slut. Upp till Flygfyren för att köpa ostar och salami till kalaset. Torterar stackars personal i delidisken tills de plockat ihop smaker som tydligen ska fungera tillsammans.

Släpar hem allting, lagar mat. Ska strax svimma, sen ta itu med städning av hemmet.

Klockan är 06.30 och Barack Obama är nu officiellt Amerikas näste president. Hurra!

Har suttit uppe hela natten och tittat på kanal 5:s valvaka med Filip & Fredrik, riktigt underhållande faktiskt. O gav upp vid halv 2 men jag höll ut.

I sitt tacktal sa han, riktat till döttrarna:

"....and you girls have deserved the new puppy who moving in with us in The White House."

Det bådar gott.

Vågar vi hoppas på en skotte?!

Jag susar mellan arbete, sociala åtaganden såsom fika med mor och mellansyster, uppfostring av en skotte i trotsåldern ("Aha, jag har en helt EGEN vilja!?") och planerandet av Olas 30-årskalas. Hur mycket ost vräker folk i sig? Med tanke på att min familj går under benämningen Termitgänget så bör jag nog gardera mig....

Känner mig som en sur tant som blänger när jag ser grannar skräpa ner på gården, men det finns få saker som irriterar mig så vansinnigt som när människor är slappa och nonchalanta. Grr! Det finns papperskorgar inom rimligt avstånd var ni än befinner er, jag lovar att ni inte behöva nöta på era ben mer än marginellt för att nå dit...

För övrigt är det väl knappast någon hemlighet att jag stöder Obama helhjärtat. Väljs han till president kan jag överväga att tillfälligt flytta till USA för att slippa 2 år till med naturkatastrofen Reinfeldt!

O och jag ska sitta uppe och glo på valvakan inatt....