Ah, finns det någon ljuvligare känsla än att a)betala sina räkningar och b)pengarna räcker - med viss råge- då det är c)Norrtälje marknad imorgon?

Ser fram emot att få köpa renkorvar, brända mandlar och mingla bland lokalbefolkningen. Har inte varit på marknaden på över fem år så det ska bli roligt!

Dagens stora irritationsmoment: folks totala brist på "good manners".

Det ringde på dörren. Utanför står ett tuggummituggande paketbud nonchalant lutad mot väggen.

"Tja...har ett paket till dig. 'Ru får skriva på hära.."

Jag skriver på, får paketet i princip kastat i famnen och mannen grymtar något samt försvinner nedför trapporna.

Vad handlar detta om??

Jag blir alldeles matt av att tvingas uppleva hur slappa människor är när det kommer till sitt eget beteende.

Varför kan inte världen vara mer som i en Hasse Ekmanfilm? Då hade det kanske låtit mer så här:

( leende ung man som lyfter på mössan) "Goddag fröken, jag har ett paket att leverera till Er. Skulle fröken vilja vara så vänlig och signera här? Fin-fint! Ha en trevlig dag!" (mannen försvinner visslande nerför trapporna)

Vore det inte underbart om alla faktiskt betedde sig så? Eller lever jag i något slags paralelluniversum?

Nu ska jag ner till H&M för att förhoppningsvis köpa mig en tweedkjol.

So long!

En lördag i hurtighetens tecken!

Far ringde i gryningen. Kunde det finnas intresse av gemensam promenad?

Absolut!

På med terrängskorna och ut... Mötte upp Far med gråmesarna (västgötaspetsar på Roslagsmål) Minna och Gunvald. Medförde själv Viggo och Uno som blev galna av lycka över att få träffa gamla bekanta.

"Ut i skogen ska vi gå, hej och hå!"

Vi klättrade i berg, smög på skumma stigar, forcerade låsta grindar... Viggo tyckte att allt var oerhört spännande och gick först!

 Terränggående skotte, det ni...

 Nu ska vi förbereda kvällens mys. Laga kyckling med vitt vin i ugn, baka kladdkaka med punschgrädde (nej, vi brukar inte ha sprit i all mat vi lagar!) och spionera på grannarna för att se om de ska ha förfest = gå ut på krogen = högljudd efterfest = vi kan inte sova.. Har de fest ska banne mig vi också ha det!

Har ägnat morgonen åt att "find my inner tree". Japp, yoga igen.

Vet inte riktigt om jag fann något träd (möjligen en liten enrisbuske) men pigg och vig blir man iallafall!

Viggo, som är nytrimmad och kalassöt, har blivit förälskad i en liten tibetansk spanieltik som bor i kvarteret intill. Misstänker att han tror att det är mammas tibbe Mimmi?

Viggo trånar vilt...

Uno ser ut som om han vill säga "Grabben, det är kul i början..sen är det inte så spännande med tjejer".

Fyndade en sk. "sweater chain" igår. 50-talspryl som flickorna fäste ihop sina koftor med uppe vid kragen så att den hängde lagom nonchalant över axlarna.

För att komplettera simmningen har jag börjat med ytterligare en sak: yoga!

Har nämligen köpt en DVD som heter "Plus Size Yoga", gjord av en underbar amerikansk kvinna som heter Abby Lentz. Det går att pussla ihop sitt eget yogaprogram beroende på hur mycket tid/ork man har och den ingår också en tio minuter lång avslappningsstund.

Abby är fantastisk pedagogisk och visar en yoga som den allra mest otränade person kan utföra. Helt fantasiskt - och skitjobbigt

Jag svettade kopiösa mängder efter mitt första 50-minuterspass igår, men se där....jag tänjde och tränade totalt bortglömda muskler och fick massor av ny energi. For som en pingpongboll runt huset resten av dagen!

Ska köra en till pass imorgon.

Mor ringer och flåsar fram något oartikulerat. Efter en stund begriper jag att hon vill att jag ska komma ut och ominstallera deras digitalbox.

Detta är särskilt viktigt eftersom "det är ju Poirot ikväll!"

Jag: "Mamma, jag gjorde ju ominstallationen förra veckan..."

Mor: "Jamen det är en skylt på tv:n där det står att man måste göra det annars blir det svart i rutan!"

Jag (anar oråd): "Mamma....är det en ruta i själva tv-sändingen eller från boxen?"

Mor (osäker):"Öh....i rutan.... Men hallåan säger samma sak!"

Jag (börjar ana sammanhanget):" Men du, det säger dom för att dom andra dönickarna inte ska glömma bort det."

Mor (förargat): "Men vi har ju ominstallerat!"

Jag (pedagogiskt och tålmodigt): "Mamma...hallåan säger det oavsett vad ni har gjort. Tror du att ni ha en alldeles egen hallåa som bara ni ser?"

Mor: "Nääää...eller?....nä."

Jag: "Tror du att hon sitter och säger Ja, och nu ser jag på min gpskarta här att familjen Högman-Sigfridsson inte har ominstallerat sin digitalbox! Glöm inte att göra det!"

Mor (skrattar hejdlöst): Nej, det fattar du väl att jag inte tror....typ...

Det finns inget jag är så trött på nu som mina föräldrars tv och digitalbox.

Chock! Horror!

Japp, ryktet stämmer. Ingrid har skaffat linser.

Men lugn, jag kommer majoriteten av tiden fortfarande se ut som en sträng bibliotekarie som knackar på "Tystnad"-skylten.

Linserna ska användas vid simmande, ute i skog och mark och andra tillfällen då glasögon inte är hemskt praktiskt.

Efter att under all vaken tid i närmare 25 år haft glasögon var det en ganska märklig upplevelse att trava ut från optikern och faktiskt se utan brillor. Det regnade och jag besvärades inte av vattendroppar på glasen! Heureka!

Kom hem efter simmandet, upptäckte att Mors kilt kommit och ringde henne för att berätta den goda nyheten. Föga anade jag då vad jag skulle komma att dras in i....

Mor: "Ingrid, jag har fått en dosa från Plusgirot! Hur gör man med den?"

Ingrid (har varit med förr):" Läs innantill."

Mor (som lider av stressrelaterad periodanalfabetism:" Kan inte...."

Jag tog tio djupa andetag och började tålmodigt förklara på amöbanivå för schimpansen i andra änden av luren hur hon skulle göra. Väljer att återge bara vad jag själv sa, det räcker för att ge en sanningsenlig bild av scenariot.

"Nej, man behöver inget snöre mellan dosan och datorn. Va? Hur datorn kan veta vad dosan tänker? Det...det vet dom bara, strunt i det. Stoppa in VISA-kortet i dosan. I DOSAN!

Bra. Ta fram Plusgirots hemsida och tryck på logga in. Skriv ditt personnummer, kan du det? Bra. Syns det en kod under nu? På datorn. Fint, skriv in den i dosan....Va sa du? Felaktig kod? Vart har du skrivit in koden då? I datorn? *suck*... Du-ska-skriva-in-den-i-dosan-din-åldring. Gör det nu.

Ok, du vet koden du använder när du tar ut pengar ur väggen (fotnot: bankomat på Lisbethspråk)? Skriv in den i dosan. DOSAN!

Kom det fram en ny sifferkombination i dosan nu? Skriv in den i datorn nu.

*känner hur hjärnblödningen börjar smyga sig på*

Jaja, tryck på klar nu. Bra! Och nu....

Så fortsatte detta i runda slängar tio minuter. Jag svor...inte så mycket.

Käre Gud, var jag en god människa nu?

Jaja, jag vet. Påminn mig inte. Jag är urusel på att uppdatera den här bloggen just nu. Dagarna ägnas åt att hålla hemmet i skick, skälla på min man så att han tar sig iväg till skolan, arbeta, uppfostra mina hundar samt bjuda på Traderaauktioner åt mamma som känner ett trängande behov av livsnödvändigheter såsom hattar och kiltar.

Äntligen ägnar hon sig åt något vettigt! Och naturligtvis blir jag omedelbart indragen...

Håller just nu på att läsa en underbar bok som heter "Eating For Victory: Healthy Home Front Cooking on War Rations". Den beskriver recept och tips på hur folk kunde leva hyfsat gott under andra världskrigets ransoneringstider.

Jag börjar hemskt nog tycka att vi banne mig borde ha viss ransonering jämt! Folk är alldeles för bekväma och bortskämda. Man mår bra av att, om inte lida, så iallafall få kämpa lite....

Jag skulle älska att stå nere vid Bolaget på fredagar och byta bort min spritranson mot extra ägg.

Har simmat 80 längder på två dagar. Damn, I'm good.